Jun
05
2014

Min första mara

Årets första riktigt varma vårdag inträffade i Mars, närmare bestämt den 29 mars.

Dagen började som vanligt med att jag klev upp ur sängen och åt frukost med familjen, sedan körde frun ut mig till Mullsjö, mitt mål var att springa Västra vätterleden från Mullsjö till Bottnaryd en sträcka på ca 22Km och om benen bar tänkte jag fortsätta en bit till på ”Rallarbanan” i riktning mot Jönköping.

 

Skärmavbild 2014-06-05 kl. 17.15.41

42km från Mullsjö till Hovslätt…

På vägen ut till Mullsjö råkade jag lite optimistiskt säga till frun att det vore kul att klara 35 km, i så fall skulle hon plocka upp mig vid grillplatserna på Dumme mosse. Givetvis gick hon ut på social media och skrev till sina vänner att jag skulle springa 35Km denna dag vilket jag inte trodde var möjligt, nu satte hon lite press på mig för så långt hade jag aldrig sprungit och nu när distansen var officiell kände jag mig tvungen att klara distansen…

Nåväl, jag blev avsläppt vid en parkering utanför Mullsjö, där kollade jag igenom min packning en sista gång.

 

Packningen innehöll:

  • 1 Snickers
  • 1,5l Vatten
  • 1  Vindjacka
  • 2 Gel
  • 1 Stödförband utifall jag skulle stuka foten
  • 1 Mobiltelefon
  • 1 Vätskebälte á 4 små flaskor med vatten

 

Jag skulle komma att lära mig en hel del under dagen om vad jag borde ha tagit med, den där packningen var ingen höjdare, men jag var oerfaren av långa distanser och dessutom var ju inte tanken från början att det skulle bli så långt…

Solen sken och Västra vätterleden visade sin bästa sida. Till en början slingrar sig leden söderut på västra sidan om sjön Stråken men efter 7km kommer man fram till ett sund där en liten bro förenar de bägge stränderna, man springer över bron och fortsätter sedan söderut men nu på östra sidan om sjön som är ca 20Km lång…

Västra Vätterleden är relativt lätt att följa och lagom kuperad, men framför allt väldigt vacker! Dock kan jag tänka mig att vissa markeringar är svåra att se i sommar då löven spruckit ut och gräset blivit högt. Vid ett par tillfällen fick jag springa tillbaka då jag missat en markering, och vid några vägskäl fick man leta efter markeringarna innan man kunde avgöra om man skulle springa höger eller vänster… Vid ett tillfälle fanns orangea markeringar både åt höger och vänster, jag chansade på höger och följde prickarna i några hundra meter men sedan upphörde de?!? Fick improvisera lite för jag ville inte springa tillbaka, efter ett tag stannade jag och tog fram mobilen med Googlekartan, på så viss kunde jag hitta en liten skogsväg som anslöt med leden längre fram och jag slapp springa hela vägen tillbaka till vägskälet…

 

 IMG_20140329_111230

Vid bron efter 7km

5K

De första 5km hade jag mycket ont i mina smalben typ benhinnorna, men tror inte det var benhinnorna utan något snarlikt (besökte en idrottsläkare i höstas angående detta och han trodde att jag hade kompartmentsyndrom, dvs att musklerna vid smalbenen inte får plats i sinna hinnor eller ””säckar”, när jag anstränger mig då sväller musklerna och klämmer åt blodkärlen som också finns i dessa ”säcklar”…) Nåväl, de första km brottades jag med tankar om att ge upp, men förutsättningarna var ju så bra för en långrunda, jag ville inte ge upp! Luften var lagom varm och solen strålade med ett stort leende. Den här dagen hade jag ju laddat inför under lång tid, nej jag härdade ut. Tänkte: När det gör så ont att jag måste sätta mig ner då ringer jag hem om att bli hämtad, men inte innan dess…

Som sagt, vädret var bra, redan efter 2km tog jag av mig jackan och sprang i T-shirt, detta var första gången i år som det gick att springa i T-shirt! 🙂

6Km

Någonstans 6-7km avtog smärtan i benen och efter 10km var den helt borta, detta var ljuvligt för nu kunde jag njuta av ratt springa, var glad att jag inte gav upp! 🙂

Det hände dock en liten incident vid 6km, jag började känna mig blöt på ryggen, faktum är att det rann vatten från svanken och ned längs benen, stannade och kollade ryggan, min vätskeblåsa hade gått upp, nu tömdes den på vatten och ryggsäcken blev blötare o blötare, uppskattar att 2-3 dl han rinna ut innan jag fick stopp på läckan. 🙁 Dyrbart vatten som jag skulle komma att sakna i slutet av dagen…

10Km

Jag bara sprang och njöt, tänkte, det här är livet! Vad synd att inte fler av mina vänner får uppleva detta!

Här vid ca 10km följer man små skogsväger som går genom öppen tallskog, sikten är god och man har stråken inom synhåll…

Någonstans vid 12-13km sprang jag i min egen lilla värld och tänkte på annat, missade en avfart. Han springa ett par hundra meter innan jag upptäckte att de orangea markeringarna inte syntes till, började springa tillbaka och efter en stund kom jag dit där stigen vek av…

21Km

Mitt första delmål var en liten strand med ett vindskydd som jag trodde skulle komma vid 18Km redan vid 15km började jag längta dit, där skulle jag sträcka på benen och ta en Snickers. Fylla på med vätska och energi…

Men det skulle visa sig att det var 21km till vindskyddet, de sista 2km innan detta stopp var riktigt långa, började faktiskt tvivla på kartan, tänkte att vindskyddet kanske var borta. Men så kom jag äntligen fram, väldigt skönt att sätta sig ner i 10 min, få i sig lite energi och dricka lite. Kände mig dock ganska pigg för att ha kutat 21 km, därför blev inte stoppet långvarigt utan pinnade snart vidare…

 

IMG_20140329_130515

Den lilla stranden vid 21km där jag tog en stärkande energipaus. 

22Km

Kom fram till rallarbanan som jag följde österut, den går parallellt med Rv40 och eftersom det är en gammal banvall så är vägen näst intill spikrak och utan backar, dvs lättsprungen och det kändes bra nu, tänkte att den här banvallen kan jag följa tills benen inte längre bär…

25Km

Tröttheten i benen börjar komma ifatt mig, den raka rallarbanan börjar bli lite enformig men är som sagt lättsprungen, bara att mala på.

Men jag kände att jag behövde något annat än vatten, jag behövde någon smak i munnen. Känner mig utnött och urvattnad, mådde nästan illa av smaken från vattnet och ändå så var jag beroende av det…

30Km

Hade 20 kronor löst i fickan och tänkte att en Loka kunde komma väl tillpass, sprang in till en av mackarna vid Västra Jära, skulle köpa en Loka, men den kostade 21 SEK. Kassörskan ville inte pruta en krona, men jag stod på mig, när hon insåg att jag sprungit 30km och behövde vätska så fick jag köpa en flaska, halsade den inne i macken och gick sedan in på toaletten för att fylla upp flaskan med vatten, sedan fortsatte jag…

35Km

Visst är jag trött, visst har jag ont i knän och leder, vist värker fötterna, men nu hade jag fått en idé, nämligen att när man sprungit 35 km, då är det inte så långt kvar till 42 och det är ju en distans som är kul att ha känt lite på, 🙂 därför sprang jag vidare förbi Dumme mosse och Axamo, tog riktning mot Sandseryd…

38Km

Fortfarande springandes längs banvallen men här tar vattnet slut, både i vätskeblåsan och i flaskan jag köpt på macken…

Intressant att se hur kroppen reagerade, för så länge som kroppen trodde att jag hade vatten i vätskeblåsan så gick det trotts allt ganska bra, men i samma stund som vattnet tog slut blev det 100 gånger jobbigare, ungefär som en arbetare som tror att han skall få sin lön i slutet av månaden, han jobbar ju på i god tro, men om arbetaren visste att chefen var pank, då skulle han nog inte göra så  många knop. Denna liknelse blev tydlig för mig vid 38km och jag kände hur kroppen gick ut i strejk, det går inte snabbt nu…

39Km

Kom till vägskälet vid Sandseryd, antingen springer jag framåt mot Axamo och Västersjön, hyfsat platt, eller så viker jag av höger ner mot Hovslätt och då har jag 2km nedförsbacke…

Jag tog den lättare vägen och kutade ner mot Hovslätt, men nedförsbacken var inte lättare, stötarna i fötterna då jag sprang utför, de spred sig som chockvågor upp längs benen, mina fötter och knän de skrek SLUTA! Inte skönt alls…

41Km

Nu är jag framme i tätbebyggt område, det är nära nu. 🙂 Tar upp mobilen och ringer frun, -Du får gärna komma och hämta mig i Hovslätt…

 

IMG_20140329_162029

 

Har precis genomfört min första Maraton

42Km 🙂

Medan jag väntar på att bli upphämtad springer jag den sista km inne i Hovslätt, håller koll på klockan så att distansen skall bli den rätta…

Turen avslutas vid Hovslätts Hembygdsgård, där sätter jag mig i gräset några minuter och väntar på att bli hämtad, mindes hur trött jag var efter Göteborgsvarvet, den gången kunde jag knappt resa mig igen, trodde detsamma skulle hända nu, men det gick bra…

Frun hade med sig en vattenflaska, men jag kunde inte förmå mig att dricka, smaken av något smaklöst fick mig att må illa… Nej det var inte vatten jag behövde, jag behövde fylla på med salter och elektrolyter…

Min första Maraton

Jag vet inte, någon kanske tycker att en maraton bara räknas som mara om det sker i tävling, men för mig var detta ett maraton, en viktig milstolpe i min löpning och jag är glad att jag inte gav upp där i början. Det skulle inte ta mer än två v. innan jag sprang nästa långtur på 50km men det skall jag skriva om i ett annat inlägg..

 Vad har jag då lärt mig av denna tur?

Ha med dig mer Energi, och mer vätska, och framför allt, ha med sportdricka som neutraliserar kemin i kroppen, jag kände mig helt urholkad då jag gick i mål, hade svettats salter och mineraler i 5,5 h och bara ersatt vätskeförlusten med vatten.

Men framför allt lärde jag mig att man klarar mer än man tror!

Det är intressant att testa sina gränser, lära sig hur kroppen reagerar under extrema situationer, man tar med sig lärdomar som man applicerar i nästa utmaning vilket gör att man kan pressa sig ännu lite mer…

 

Var sliten men humöret på topp då jag kom hem, hade ju klarat av en Mara! 😉

 

Print this pageEmail this to someoneShare on FacebookTweet about this on TwitterPin on PinterestShare on Google+
Written by Trailfinnaren in: Trail |

Inga kommentarer »

RSS feed for comments on this post.


Leave a Reply

 

Design: TheBuckmaker.com WordPress Themes