Jun
17
2014

Långsam utveckling

Men det går åt rätt håll! 🙂

Det är kul när träningen ger resultat, jag är ju inte den som jagar tider, men det skulle vara härligt att kunna njuta löparrundan i ett lite högre tempo under lite längre tid innan man blir trött…

Dock så upplever jag en mycket långsam utveckling, märker liksom inte att man blir uthålligare, men det syns när man jämför tider på rundor man sprang för några månader sedan och tider man får när man springer rundorna igen…

 

Tog bilen till Habo Gränsenstuga för att springa en långtur… Nu var det några månader sedan jag sprang i Habo, naturen har verkligen skiftat form och färg sedan sist…

 

mb

”Mördarbacken” (bilden ger intet på något vis rättvisa till denna utmanande backe…)

Har haft som långsiktigt mål att klara milen vid Habo Gränsenstuga på sub 60, för er som löper ofta låter inte detta så märkvärdigt, men för mig har detta varit en stor utmaning. Jag har sprungit mycket uppe vid Gränsenstugan tycker det är vacker natur längs både 10 och 15km spåret, milen här i Habo har blivit någon form av referensrunda, spåret är relativt tufft med två rejäla stigningar vid 3 och 6 Km

 

I december sprang jag denna rundan på 1:20, i mars på 1:09.

(Inga tider att skryta med precis, men det går åt rätt håll…)

 

Min tanke vid start var att spinga 15km spåret, men efter den första ”mördarbacken” kände jag mig allt jämt fräsch, en tanke föddes att jag kanske skulle försöka hålla ett lite högre tempo fram till 6K där vägskälet 10/15km dyker upp, om jag fortfarande var pigg, då skulle jag springa milen och satsa på en bra tid, annars skulle jag hålla mig till planen, springa 15K…

 

IMG_20130514_111641

Efter 5K springer man igenom ”Koahagen”

Jag kom fram till vägskälet och kände mig lite sliten, men under den senaste km hade jag intalat mig att det skulle gå så jag fortsatte längs milspåret och kom snart fram till banans andra stigning. Dessvärre tog krafterna slut, det kändes lite som att springa in i en vägg, orken tog slut. Behövde fukta strupen så jag beslutade mig för att dricka, tömde snabbt en av flaskorna i vätskebältet, har ännu inte lärt mig springa och dricka samtidigt så blev  till att gå medan jag drack…

Efter backkrönet är det i stort sett utför ända till mål, taktiken var att nu springa in den förlorade tiden, tid som jag tappat i stigningen mellan 3-4K samt vid 6-7K. Tyckte benen trummade på bra, men klockan visade en takt på dryg 6 min/km vilket inte skulle räcka för att klara mitt mål… Fick ta i lite för att pendla mellan 4,30-5,10 takt.

Pulsen var nu hög, den låg på gränsen av vad jag orkade med. Hade hoppats komma ner i 3-takt under upploppet de sista 500 meterna men pulsen låg på max. Jag hade inte mer att ge, fick nöja mig med att ligga på 4,30 fart då jag pressade ut mina sista krafter…

Efter målgång ville jag först inte kolla på klockan, var relativt säker på att ha misslyckats, orkade ju liksom inte hålla det tempo som jag siktat på så jag tog o stretchade i stället…

Väl tillbaka vid bilen kollade jag ändå av tiden, uret visade 00:58:34. Jag är sjukt nöjd och samtidigt väldigt glad att utvecklingskurvan ändå pekar uppåt… 🙂

 

PS. tänk den dan man springer ”Gränsenmilen” på sub 50 😛

 

 

Print this pageEmail this to someoneShare on FacebookTweet about this on TwitterPin on PinterestShare on Google+
Written by Trailfinnaren in: Löpning,Löprundor |

Inga kommentarer »

RSS feed for comments on this post.


Leave a Reply

 

Design: TheBuckmaker.com WordPress Themes