Apr
04
2016

55Km Vättervyernas Ultra 2016

Vättervyernas Ultra 2016 är ett socialt traillopp, man startar i Bankeryd och avslutar 54km senare på toppen av Vistekulle. Utmed leden passerar man ett antal utsiktsplatser varifrån man ser målet, total stigning är ca 1300 höjdmeter. 

 

Vättervyernas ultra 2016

Hela gänget samlad innan start för den obligatoriska gruppbilden…

Vilken fantastisk löpardag!

Eftersom jag bor nära fick det bli en promenad till starten vid Bankeryds Kyrka, det var redan stor uppslutning av löpare på parkeringen när jag kom dit 09.40 Loppet skulle starta kl 10, men dessförinnan skulle det obligatoriska gruppfotot tas och min dropbag skulle lämnas till följebilen. I min ”dropbag” hade jag 3 liter ”vanligt” vatten, samt 1 liter Tailwind sportdryck (fördelat på 2 halvliters softflaskor) samt 2 leverpastejmackor och två 33cl Pepsi. Dessutom låg där en extra jacka att dra på mig vid målgång. I ryggsäcken hade jag från start endast två 0,5l vätskeflaskor placerade i bröstfickorna, en med vanligt vatten och en med Tailwind. Detta upplägget fungerade hur bra som helst och räckte till mål. Vattenflaskan som låg i min vänstra ficka fyllde jag på vid depåstoppen och den andra flaskan som innehöll Tailwind energidryck bytte jag ut när den tog slut, hade ju som sagt två färdigblandad flaskor Tailwind i dropbagen…

 

20160402_100258

Och där gick starten…

Starten gick som sagt vid 10, som ett litet lemmeltåg slingrade vi oss upp de första 2km till Bankeryds utsikt, sedan bjöd leden på härlig utförslöp med fin utsikt åt väster över böljande hagar.

 

20160402_103856

Eftersom jag sprang sist såg jag mest ryggtavlor…

Jag hade kommit överens med Johan Brodén (som är arrangör av loppet) om att springa sist och se till att ingen halkar efter. Det är intressant att springa längre bak för här kan man  träffa på folk som inte är vana att springa långt, det är kul att peppa löpare att spränga sina begränsningar, motivera dem att springa längre än de tror de klarar och ibland har man förmånen att få vara med när det sker! Jag sprang första etappen o pratade med ett par från Jönköping vilket var riktigt trevlig, de skulle springa strax över milen och hoppa av vid stadsparken.

 

20160402_104326

Första utsikten, det var trångt på den lilla klippan och där på andra sidan ligger Vistekulle, bara en maraton kvar nu plus lite till… 😉

Efter 5km kom vi fram till första utsikten. Från en klippa ovanför Häggberg får man fin vy över Vättern och här ser vi för första gången målet Vistekulle, dit är det nu endast ca50km. Här gjordes endast ett kort stopp för att samla ihop gruppen, sedan tog vi sikte på Jönköping, 5km till nästa stopp.

 

20160402_104613

Utsikten vid Häggeberg

Vädret var för övrigt helt fantastiskt och perfekt temperatur! Efter ung. 10km är vi framme vid Dunkehallaravinen, på fin stig följer vi en liten å som slingrar sig ner mot Vättern denna biten är lättsprungen, bara att släppa taget, slappna av och låta benen gå av sig själv. Snart var vi framme vid Stadsparken där följebilen väntade.

 

20160402_112852_001

Första depåstoppet blev i vid stadsparken intill klockstapeln…

Jag fyllde på min vattenflaska samt drack en halv flaska Pepsi. Efter pausen fortsatte vi mot Mariebo och Vattenledningsparken, under denna etappen började ledet dras isär. Jag sprang och pratade med en löpare i grön jacka, han heter Johan men är inte samma person som arrangerar loppet, Johan hade målet att springa till stadsparken och hade därför inte laddat med mer energi, men han kände sig pigg och valde att fortsätta. Stax efter att vi lämnat stadsparken tog Johan personligt distansrekord, kul! Framme i Vattenledningsparken bjöd leden på nästa utsiktsstopp, här kunde vi se en stor del av banan som vi hade framför oss. Stoppet var kort och tjänade till att samla ihop gruppen igen.

 

20160402_113519

Här beundras utsikten och Johan redogör för hur vi skall springa, från denna punkten ser vi i princip hela bansträckningen…

Vi hade nu sprungit 15km och nästa etapp var genom Ljungarum bort mot Strömsberg där följebilen skulle vänta på oss. Denna etapp var mestadels asfalt och där med lättsprungen. Jag sprang tillsammans med Johan och hans kollega Maja, Maja är van löpare på längre distanser, men har inte sprungit så mycket trail förut. Vi sprang och småpratade oss igenom Ljungarum, det märktes nu att Johan började bli trött, han hade nu sprungit halvmara för första gången i sitt liv, jag var otroligt imponerad över hans målmedvetenhet att fortsätta…

Vi blev alla glad när följebilen dök upp, jag hade nu helt slut på vätska och framför oss väntade en tuff etapp. Jag bytte ut min tomma flaska Tailwind mot ny, samt fyllde min vattenflaska på nytt och drack upp en halv flaska Pepsi. Nu var jag redo för nästa etapp, en lång och krävande etapp på 12km och många höjdmeter, vi skulle springa uppför och nedför genom Strömsberg bort till  Bondberget där leden går brant upp utmed liftspåret i Järabacken och vidare till Öxnegården….

 

FB_IMG_1459702725073

Johan kostar på sig ett leende medan Maja hjälper till att tänja ut lårmuskeln. Ajaj, det såg inte skönt ut…

Vi var nu en liten grupp av 5 personer som sprang tillsammans, det var Maja och Johan, samt två vänner från Mullsjö, Lisa och Janette och så jag. De första 2km var enbart uppför, riktigt tungt och de stora muskelgrupperna fick jobba hårt. Sedan följde ett långt stycke nedförslöpning vilket slet på våra kroppar, längs ned vid botten av backen får Johan problem, hans ben börjar krampa och då menar jag KRAMPA! Jag har aldrig sett något liknande. Han ligger på backen och kan inte förflytta sig, benet är helt låst, vänster lår är stenhård som en tegelsten. Efter att han fått lite massage föreslår jag att han rullar över på mage så att vi kan hjälpa honom att böja benet bakåt och på så vis stretcha låret. Maja tog tag i benet och lyfte det uppåt, men det tog stopp direkt, gick inte lyfta benet mer än 5 cm från marken. Jag kan bara ana hur ont det gjorde. Men vi gav oss inte och det gick bättre o bättre, efter att ha upprepat denna stretch i kanske 10 minuter klarar Johan att böja benet 90 grader. Undertiden har Janette ordnat med en bil som skulle hämta upp honom. Det var ett tråkigt slut för Johan som kämpat otroligt hårt idag och verkligen pressat sig själv längre än han själv trodde han skulle klara. Jag är verkligen imponerad över denna bedrift!

 

Här kommer jag och Janette till Öxnegården efter 33km 

Vi var nu 4 löpare som hamnat efter övriga gruppen. Vi fortsatte tappert vår löpning mot Öxnegården en riktigt fin sträcka där stigen kantades av både vitsippor och blåsippor, dock mycket kuperat och en hel del långa backar, löpningen varvades med gång. Efter 33km kom vi fram till Öxnegården, många löpare valde att hoppa av här, de som fortsatte hade redan gett sig av när vi kom dit, men jag fick besked om att de skulle vänta in mig vid IKHP. Lisa, Maja och Janette tackade för sig men jag fick en ny vapendragare vid min sida, Majas man Petter löste av Maja och skulle springa sista etappen till Vistekulle… Innan vi gav oss av mot IKHP åt jag en leverpastejmacka (gott med fast föda när man bara intagit flytande energi hela dagen), fyllde även min vattenflaska och drack en halv flaska Pepsi…

 

20160313_121317

Utsikten Huskvarnaberget (bilden togs 3 veckor tidigare då jag testsprang banan…)

Nästa etapp börjar med ca 4km asfalt, mestadels utför då vi springer ner emot och igenom Huskvarna, jag passar på att vila i utförslöpen för på andra sidan Huskvarna skall man upp på berget, en stigning som aldrig tycks sluta och som består av trappor som avlöser varandra till vansinne, men det fanns ett slut på eländet och snart var vi på toppen och fick njuta fin utsikt över Huskvarna och Jönköping… Jag springer som sagt med Petter som har pigga ben, han springer annars Ironman och pysslar även med swimrun, vi tjötar på och km passerar utan att man hinner tänka så mkt. Snart är vi framme vid IKHP där följebilen och de andra löparna väntar på oss, detta är sista depåstoppet så jag laddar med min sista flaska Tailwind, samt fyller upp vattenflaskan på nytt, gjorde även slut på vad som var kvar av min Pepsi, det gällde att ladda med energi inför sista etappen som också är dagens tuffaste…

 

20160402_154229

Sista depåstoppet IKHP, inte så många löpare på bilden, men vi var en bra skara som fortsatte mot målet…

Vi har nu sprungit ca 40 km, nästa etapp är den sista, 15 km återstår. Det är den mest krävande etappen med flest höjdmeter, det är nu varje löpares pannben och vilja sätts på prov, det är nu loppet börjar på allvar… Vi fortsätter i samlad trupp men rätt snart sprids ledet ut, en grupp på 5-6 löpare trycker på och försvinner ur sikte, resten av oss håller ihop ett tag till. Till en början jobbar sig stigen nedför berget, det är tekniskt stig och väldigt rolig löpning vad jag tycker… Men snart viker stigen tvärt uppför igen, ett par trappor avlöser varandra och sedan fortsätter stigningen om än ej lika brant men gruppen sprids ut och jag drar ner på takten för att ha koll att ingen blir lämnad kvar…

 

20160402_162651

Här springer jag själv 45km in i loppet, hade lämnat en löpare bakom mig, han fick energibrist och valde att bryta. Nu gällde det att komma ifatt de som springer framför, bara 10km till mål nu… 🙂

Efter ca 3km ser jag en löpare som halkar efter, jag väntar in honom och frågar hur det är fatt, han har total energibrist. Jag blir förvånad, detta är ju en av 3 löpare som tog sig i mål förra året. Vi går en bit tillsammans och jag erbjuder honom ett paket dextrosol som jag har i ryggsäcken.

 

Är själv inte förtjust i dextrosol för dess visserligen intensiva, men väldigt korta verkningsgrad, jag har haft ett paket i ryggsäcken utfall nöden skulle slå till men aldrig använt dem…

 

Han tog tacksamt emot energin, men motivationen återfann sig aldrig, 1km senare valde han att bryta loppet. Vi tog oss till en väg som skulle leda ner till den stora landsvägen, där skildes vi åt. Han skulle ordna med en bil som plockade upp honom och jag fortsatte längs John Bauerleden, hade nu halkat efter övriga gänget men kunde skymta två ryggar lite längre fram, på den ena ryggen stod det Hallby, jag tog sikte på dem och försökte jobba mig ifatt. Stigen är krokig så jag tappar löparna ur sikte, då ringer telefonen, medan jag svarar missar jag en ledmarkering, leden svänger kraftigt vänster och sedan direkt höger, jag missar den andra svängen och fortsätter rakt fram, under tiden undrar jag vart Hallbygrabbarna tagit vägen? Kommer ut på ett öppet fält och ser dem ingenstans, börjar ana oråd och tar fram GPX-spåret i klockan, det visar sig att jag hamnat ur kurs, får springa tillbaka mycket längre än jag hoppats och ville, efter ett tag ser jag skylten som tidigare missat, gissar att jag nu ligger ca 1km efter Hallbygrabbarna…

 

20160402_174602

En härlig känsla att bestiga toppen och gå i mål på Vistekulle efter 55km!

När jag sprungit 48km ser jag att Johan, Hallbygrabbarna och en till väntar in mig, det var mycket tacksamt, hade varit jobbigt att pressa sista biten själv. Visserligen var det mera lättsprunget nu, vi följde mestadels små grusvägar som letar sig ner mot Kaxholmen och snart kunde vi se Vistakulle helt nära. Tröttheten försvann mer o mer ju närmre mål vi kom, sällan har jag längtat så efter en brant lång uppförsbacke som jag nu längtade efter att få bestiga Vistekulle. Snart var jag där, stigningen började och pulsen steg, men det gjorde inget, för snart var vi i mål! Det kändes otroligt bra att komma upp på toppen och se Bankeryd på andra sidan Vättern där vi startade på morgonen. Att ta sig ner för berget var inte det lättaste, benen hade stelnat till på toppen medan vi väntade in de sista löparna.

 

20160402_175330

Och så här känner man sig efteråt men mina vader gillade inte att landa efter det där hoppet… 😉

Jag känner mig otroligt nöjd med dagen, fantastiskt väder, fantastiska vänner och ett fantastiskt lopp. Energin räckte hela vägen och totalt blev det 55km (en km längre pga felspringningen…) Vill även ge ett stort tack till Johan Brodén (Trailupptechlöparen) för ett fantastiskt event, otroligt bra arrangerat och väl förberett, alla tummar upp för Vättervyernas Ultra 2016!

Print this pageEmail this to someoneShare on FacebookTweet about this on TwitterPin on PinterestShare on Google+
Written by Trailfinnaren in: Äventyr,Löpning,Maror / Ultror,Trail |

Inga kommentarer »

RSS feed for comments on this post.


Leave a Reply

 

Design: TheBuckmaker.com WordPress Themes